Styrmansbrev 2001-11-17

Tillbaka på Arctic Fox !

Efter precis en vecka ombord så är styrman lite neurotisk. Han kan inte få fart på brevskrivandet, kan inte få till någon vinkling, vet inte om det skall bli i form av dagbok eller bara vanligt surr. Kan det bero på att styrmanshustrun icke är närvarande och det dröjer på tok för länge innan vi ses igen, inte förrän i mitten på december, 18:e närmare bestämt.

Som sagt en vecka ombord på Arctic Fox som skall vara mitt hem i nästan tre månader!!
Fredagen den 2 november kl 8.45 lyfte planet och landade nästan exakt på utlovad tid kl 13.30 UTC vilken tid också är den lokala för enkelhetens skull.( För den oinvigde så är UTC-tid den som förr hette Greenwich Meantime och är den enda tid som används ombord på båtar och skepp om det inte gäller vakter eller barens stängningstider förståss, då är det glas som gäller.) Gunilla och Anders mötte på flygplatsen och kunde konstatera att reservdelarna och kortvågsradion , vilka förorsakade 13 kg övervikt varav jag bara behövde betala 5, var packade helt OK. Att sedan kortvågsradion inte fungerade i alla fall är en annan 5:a.

Tillbringade sedan större delen av fredagskvällen och även lördagen med att försöka ringa till dotter Malin med man och barn som var i Maspalomas på Villa Flores. Det var ingen som svarade någon gång på numret i Vings katalog och på Vingkontoret i Las Palmas var man lindrigt intresserade att hjälpa till. Fick till slut ta till mobiltelefonen för att få tag på dem men med kaptens mobiltelefonräkning i minnet så är man lite ängslig att använda mobil i utlandet.

Ett besök i Cattalinaparken gjordes på lördagen för att se om jag kände igen mig från början av 60-talet då jag var i Las Palmas förra gången. Ja vars men det var lite deprimmerande, ett fint kafé och dominospelande farböder i ena änden och i andra änden knarkare, tiggare och elände. Så det blev fläskkotlett med råstekt potatis och en Rioja Reserva ombord på båten för att glömma.
Och sedan gick vi på en riktig mina. För att kunna upprätthålla traditionen från hemresan 1998 var vi tvungna att lära upp killarna i baren på kajan att göra Irish Coffe . Det lyckades så bra att de dubblade priset mot andra barer.!!!

På söndagen vaknade jag med minnet kvar till skillnad från lördagsmorgonen ( på fredagskvällen bjöd kapten Anders och redare Gunilla på middag med drinkar och vin och sedan träffade vi andra svenska kaptener, bl a kapten på Wild Lady varom mer senare, och kaptensfruar och besättningsmän och efter det är det inte så lätt att minnas) och tog bussen till Malin, Tobbe och Niklas och Sofie i Maspalomas och tillbringade en toppendag med dem med bad och bus och besök på två basarer i Playa Ingles där var det sig likt. "I give you a good price" eller "dj-a smålänning". Vi letade också efter golfbanan men den visade sig vara gömd bakom bungalows och golfhotell och kunde nås endast med taxi och beses först när man kommit genom klubbhuset.!


När jag nu fortsätter den här berättelsen har det gått ytterligare en vecka och jag har skapat en ny tradition. Jag har börjat MOTIONERA!!!! Det är så att kapten har beordrat färskt bröd till frukost varje morgon och det är drygt en km till Texacomacken som säljer brödet längst ute på en pir. Lagom sträcka att springa varje morgon och har faktiskt gjort det 11 av de 14 morgnar jag vaknat här. Inte illa av en pensionerad styrman tycker jag!

Javisst ja, den Wild Lady var det ja. Jo kapten på damen i fråga är en trevlig (hans kvinna Lotten också för den delen), pratglad kille med viss rondör om man säger så. Och båten går liksom i samma stil, den är mycket rymlig och hela 53 fot och ståhöjd även nere i båten. Jag hörde mig för om de hade plats..! #!yqtugjäzl...... Aj, Anders jag bara skoja!
Sen undrar jag om det är någon som har ett bra recept på hur man tillreder en keps? Kapten har nämligen lovat äta upp sin om han blir slagen med mer än tre dygn över Atlanten av Wild Lady! Skall man marinera den först tro?

Ett underligt fenomen här i Las Palmas har jag observerat. Var köper herrarna sina kläder? Det finns hur många damaffärer som helst men inga herrkonfektionsaffärer. Jag har försökt få tag i en läderjacka men ännu inte lyckats. Jo tre stycken sådana här märkesvaruaffärer på "dyra gatan" men de har ju bara Armani, Dior och sånt och det räcker inte en styrmanshyra till. Jag skulle nog slagit till och prutat uppe i (nere i?) Kaschba i Playa Ingles.

Så några ord om vädret. I dag tog kapten på sig långbyxor och fleecetröja. Så då vet ni.
En vecka kvar innan vi får ta klivet över. Hoppas den går fort för Las Palmas är ingen höjdar stad. Trångt, bullrigt, skitigt och en trafik med en ljudstyrka på flera hundra decibel och kör som biltjuvar allihop.
Men utanför bilarna är människorna mycket snälla och vänliga.

Styrman