Styrmansbrev 2001-12-15

Styrmansbrev 4 eller fortsättningen på pensionärslivet!

När detta skrivs skriver vi torsdagen den 29 november 2001 och vi har varit till havs i 4 dygn och är nu på den 5:e dagen och även dygnet förståss. Anledningen till att skrivandet började nu är tämligen enkel. Vi satt på däck i som vanligt soligt och skönt väder när kapten kommer upp från kortvågsradion och säger att båtarna som ligger några distansminuter efter oss (jorå, vi är alls inte sist även om vi ”sailed safe”) har hamnat i en ”squall”!!!!! och i samma nu upptäcker han en till lite vid sidan och akter om oss. Således två squalls på gång.

Vad en squall är? De flesta av er vet nog men för er andra kan jag tala om att det är vad man kan kalla ett ovädersmoln, ett ganska mörkgrått moln bland alla sommarmolnen och blå himmel runt därom, som dessutom tycks sträcka sig ända ner till havsytan. Det blåser som tusan och spöregnar under det molnet, alltså går jag under däck och skriver brev.
Ja , så har då steg två av mitt livs äventyr börjat. Skottlandresan var första och jag hoppas också få uppleva det tredje, som blir resan i Västindien och Karibien. Men det här andra steget, 3-4 veckor över Atlanten, blir säkerligen det mest äventyrliga ur många aspekter. Starten i söndags gick ju jättefint, men givetvis jättepirrigt när över två hundra segelbåtar skall ut genom ett ca 100 m brett hamninlopp. Och ingen trafikindelning utan man gick ut när man kände för det. Men vädret var snällt och allt gick geschwinnt. För storsegel och genuafock stävar vi söderut mot Afrika faktiskt, de flesta andra drar mer mot väst direkt men de får då vinden mer rakt akterifrån och det är något som vår Arcticfox inte vill ha, något som denne styrman vet alltför väl!!

Sen blir det spagetti med tomat- och baconsås till middag.

Ju längre från land vi kommer destå mer ökar vinden men framför allt sjön. ”Foxen kränger lite men vinden är god så vi gör bra fart ca 7-8 knop. Men som sagt sjön ökar och det är för min del helt omöjligt att sova under natten, ligger och tar spjärn och håller i mig för att inte ramla ur kojen, känns så i alla fall.. Framåt lunchtid på måndagen får jag en släng av obehag och styrmanskompisen Magnus likaså. Men med en tablett för min del och ett ”plåster på örat” för Magnus del så rider vi ut ”stormen”. Jag på ett par timmar och har sen dess inte haft några problem, fast Magnus har ännu inte blivit riktigt vän med Atlanten.

Sen kan jag berätta om ”talismaners” betydelse! Jag fick nämligen en sådan av min dotter Maria när hon kom från Nya Zeeland, en fiskekrok av ben som alla sjömän därnere skall ha. Den har jag haft om halsen hela tiden när jag varit ombord, men i måndags gick en knut upp på tråden så jag fick ha den i fickan en stund och mycket riktigt, när vi skulle skifta segel så gör jag en överhalning och ramlar över rorkulten och slår mig ordentligt i bröstet. Det var nu inte så farligt men med detsamma så trodde jag att ett revben var illa ute. Nu sitter metkroken på sin plats igen!

I tisdags hände det mycket. Först upptäcker Gunilla ett skot som håller på arr nötas av. Full fart på kapten som har lösningen på problemet klar nästan på en gång. Skot läggs över från styrbord till babord det slitna skotet tas ur blocket kapas och allt är tillrättalagt på en halv timma. Någon timma senare så säger det PANG! Nu är det skotet i den andra genuan som skafts av av en vass bomända. Även det fixas ganska omgående och friden lägrar sig åter över båten och då får vi som bekräftelse på lugnet besök av en stor delfinflock. Några är ena riktiga bjässar , som små valar, vilket de väl också är, i vart fall däggdjur och rätt mänskliga, håller på med gruppvåldtäckter och sånt har någon sagt mig. Hur som helst är det otroligt uppiggande med delfinbesök, det blir som om man har någon sorts gemenskap med havsinnevånarna. Det är fortsatt fint väder och vi stävar fram i ca 10 m/sk med ända upp till 8 knop och lite till ibland och snittet ligger väl på ca 7,5 knop ungefär. Men det rullar ordentligt och det märker man om inte förr när man går in på muggen och handdukarna hänger vinkelrätt ut från skottet(väggen). Och laga till Lindströmmare med hemgjord potatismos i sån sjö ,som vi hade i onsdags , det gör jag bara en gång och den gången är nu avklarad. Det var svettigt med två gasollågor igång under lång tid. Det blev gruvsamt varmt nere i båten, för varmt är det ju redan tidigare, ca 26 grader i styrhytten och ca 30 grader i vattnet visar loggen, men den tror vi inte riktigt på. Natten mellan tisdag och onsdag hade jag vakt 03.00-06.00. Stjärnklart och fullmåne! Det är en fantastisk grej att sitta där ensam ute i sittbrunnen och titta upp mot himlen, man känner sig väldigt liten (heter det så?) men också mycket harmonisk. Små moln som svävar förbi på natthimlen och när månen försvinne! r bakom dem blir det kolsvart och stjärnorna syns än skarpare, Karlavagnen, Orionsbälte (tror jag) och Sirius och alla de andra. Och inga squalls syntes som just nu!

Tidigare i dag (torsdagen den 29 nov.) satt jag vakt 6.00-9.00. Fint väder , bra vind och fortsatt 7-8 knop, då upptäcker jag vad kapten noterat i loggboken på sin vakt: ”Mycket vatten i kölsvinet! Varför ? Vattentanken dunkar hårt!” Samtidigt upptäcker jag själv att skotet på storgenuan åter blivit skavt av blocket. Detta blev lite väl jobbigt för en golfande halvlapp. Magen riktigt knyter sig! Men kapten Anders vaknar och sätter full fart, på mindre än en timma har han bytt två block, kapat och stuckit om skoten, sedan hittar han anledningen till vattnet i kölsvinet och rättar till det(dra åt packningen kring propelleraxeln) och lugnar mig beträffande vattentanken. Och nu kom han ner från däck och berättade att vi passerade mitt emellan de båda ”squallarna” så nu slutar jag skriva för den här gången och går upp i sittbrunnen igen.

Återkommer om en vecka kanske!

Styrman Tord



Ja, nästan en vecka har gått, det är den 4 december 2001 och idag blev fiskelyckan så framgångsrik för framförallt Magnus att det måste noteras. Men för att få någon ordning på skrivandet gör jag en liten dagboksuppställning.

30/10.

Efter mycken diskussion om hur grov rev, viket drag spö eller lina så börjar vi fiska med vårt gula bläckfiskdrag och spö med den tunnaste linan och se efter bara en halvtimma har vi napp och landar en Dorado på ca 2 kg.(guldmakrill) Den tas ur och fileas och steks sedan till middag. Jättagott, köttet är relativt mörkt från början, som en svensk makrill, men stekt är det vitt och mjällt som på en torsk. .Men vilken höjdare, landa en 2kg fisk med spö mitt ute på Atlanten!! Det du Olle Hermansson!(Kompis i Hemavan). Och det kommer mera!

Men först så förlorar vi vårt fina gula drag, inköpt i Fuengirola –98 på hemresan från Medelhavet. Trots att vi byter till grövre rev så går reven av. När vi får något mycket stort på kroken, jättestort, både Magnus och jag höll i spöt för att hålla emot men till slut så stack han. Det visade sig att vi klantat oss genom att sätta reven direkt mot tafsen av ståltråd i stället för att ha en ring emellan..

1/12.

Kapten upptäcker mycket vatten i akterluckan, den töms på allt innehåll som fyller hela sittbrunnen. Oljiga slangar , elkablar , hyvelbänkar!!! Jodå!, ölflak och mycket annat. Allt är ordentligt nedoljat av hydralolja som läckt ut tidigare. Kapten hittar och ordnar med ny länspump till akterluckan medan redaren och övriga besättningen torkar rent alla prylarna som stuvas om och sedan uppats nya fiskeförsök utan framgång. Magnus vill prova svenskt gäddrag men röstas ned då vi andra tror det är för lätt, vi gör trots allt upp mot 7 knop. Draget kommer bar att studsa på ytan!, säger framförallt jag, styrman. 1/3-del av resan avverkad och Wild Lady som hittills inte legat så lång före börjar dra ifrån! 1 dygn före och kaptens keps bör kanske läggas i marinad nu?

2/12.

Fortsatt strålande vackert väder och lite lagom vind men egentligen lite för lite vind. Nya fiskeförsök med den grövsta linan och kaptens på Lanzarote nyinköpta gröna bläckfiskdrag á 300:- svkr.!!! Gick åt H-e! Efter en timma halar vi in linan som är sinrikt apterad med gummiband och larmklocka och konstaterar att draget är väck. Ståltrådstafsen är rakt av och kapten hävdar med bestämdhet att en haj har huggit av tafsen! Styrman är tveksam, mycket underligt händer, det kan ha varit en skada på tafsen!

Annars är det ju 1:a advent, man sitter i solen på däck med fötterna i Atlanten och jag tror nog att loggen fungerar, det är 30 grader i vattnet. Nere i kajutan serveras middag med tänt adventsljus och sedan glögg och pepparkakor i st.f. kaffe! Vidare rättar vi den lokala tiden, vilken hittills varit lika med UTC, till UTC minus 1 timma, varvid som vanligt det uppstår virrvarr i styrmans huvud. Blir det ljusare tidigare och mörkare senare, eller tvärtom eller båda delarna. Precis som hemma vid övergång till sommartid m a o.

3/12.

Sitter vakt 06.00-09.00 och får uppleva en sagolik soluppgång. Den är fotad vid 20015`N och 34004`W. Fiskeförsöken fortsätter utan framgång, trots att tillverkar nya ”bläckfiskar” av svenska torskpirkar och färgglada plastremsor. Magnus vill fortfarande att vi skall försöka med gäddragen men ingen lyssnar. Solen gassar och vi stävar på i ca 6.5 knop dvs vinden avtar något.

4/12.

Fortsatt sol och fint. Magnus har smugit ut och agnat på ett svenskt litet gäddrag på spöt och efter någon timme händer det! Rullen rinner ut och Magnus får tag i spöt som böjer sig nästan dubbelt. ”Det är tungt” konstaterar han och även jag som får känna på spöt. Men det rycker inte utan är bara tungt. Efter en dryg halvtimma så landar han en ca 6-7 kg tung Dorado! På ett svenskt gäddrag!!!(Olle, Olle du skulle varit med.) Gläd Er på ABU! Där fick jag och rätt fick Magnus. Jättefisken ca 70 cm lång, rensas och fileas och serveras till middag(dvs hälften av den) med tomat-vitlök och saffransris och eftersom vi under kvällen passerar 38:e longi- tuden vilket innebär att vi är halvvägs så serveras en flaska Champagne(Gula Änkan) till maten!!!! Snacka om lyxliv. Dessvärre avtar vinden mer och mer och vi är ibland nere under 5.5 knop så att hinna fram till Luciadagen ser ut att bli allt svårare, men vi hoppas. Vinden kan ju öka så att vi kan ta igen tid.

5/12.

Vinden avtar mer och mer och det blir lite händelselöst ombord och ingen fiskelycka heller. Men kl 11.00 på kvällen rasar Genuaseglet ner, toppschacklet har öppnat sig. Det andra seglet måste också tas ner och sen blir det motorgång i 11 timmar.

6/12

Det är fortsatt dålig vind och nästan stiltje och trots storsegel och spinacker rör vi oss knappt och 33,30 i styrhytten. Då blir det bad i Atlanten! Seglen ner och ett rep med en fender släpps ut i aktern och så kryper vi i en och en. Dvs Magnus dyker i. Vilken känsla att ligga 4500 meter över havsbotten och plaska i kristallklart grönt vatten. WOW! Detta sker på 18039´, 541 N och 42003´,157 W. Och till råga på allt får vi då besök av tre st Durados , den största över 1 meter lång. Det var nästan lite läskigt, de var väldigt nyfikna men vägrade fastna på vårt drag när vi försökte fånga dem. Sedan kom det ett helt stim av några andra fiskar, inte så stora men som liknade lite våra svenska braxenpankor. Nu fattas det bara att vi får se val, helst på behörigt avstånd. Några båtar har rapporterat att de t.o.m har stött emot val och så nära vill vi inte ha dem. Men annars har vi fått kontakt med de vanligaste av Atlantens innevånare. Delfiner, Durados och flygfisk. Flygfiskar, som ser ut som svalor när de flyger över vattnet, har vi fått tre st ombord. En var så liten att knappt kunde gå, en som en normal svensk strömming (väldigt lik f.ö.) och en lite större, som en Ahasjöbörting ungefär. Vi vågade dock icke laga och provsmaka dom.

7/12

Vi har gått med storsegel och lilla genuan under natten men när kapten vaknar har vinden ökat lite så spinackern åker upp och farten ökar till 6-6,5 knop. Den tas ju ned inför natten och lilla genuan upp i stället. Vinden ökar efter middagen och på styrmans vakt kl 21.00 – 0.00 bryter squallarnas natt ut och dessutom ökar vinden upp mot kulingstyrka rent allmänt. Foxen ”rusar iväg” i 8,5 knop, 700 ur kurs , seglen fladdrar och smäller som kanonskott. Styrman är ganska skakis för att uttrycka sig millt och är lycklig när han får lämna över till Magnus som dock är lika orolig han. Och styrman far som en vante i kojen och försöker att inte ramla ur. Först när kapten går på vakten kl 03.00 och rättar till vindrodret. Blir det lite bättre men vinden är kraftig och sjön hög så någon sömn blir det inte, det verkar som om någon gett sig f-n på att vi skall vara framme den 13:e dec.

8/12

Vinden håller i sig och vi gör bra fart. 7.7 knop och Foxen rullar och kränger men undan går det. Och frånsett rullningarna som ju skapar en del problem, för att uttrycka sig milt, närman lagar mat så är allt mycket OK ombord. Men ju närmare målet vi kommer dess mer långsamt verkar det gå, Nu har vi t.o.m. börjat spela bräde och yatzi . Natten som kommer skall styrman ha den vakt han minst tycker om, 0.00-3.00, men kvällen börjar bra. Styrman lyckas somna före vakten ett par timmar. Farten är alltjämt god men inga squalls vilket gör att det trots allt är ganska lugn segling.. 9/12. Till yttermera visso lyckades jag sova ett par timmar till efter vaktavlösningen kl 3.oo och vaknar därför rätt utvilad den 2:a advent!! Kapten sitter vakt när jag kommer upp kl 8.00 och det är fortfarande mörkt. Han konstaterar att idag får vi ställa tillbaks kl 2 timmar, ”Det är fel med soluppgång vid ½-nio tiden”. Toppen tycker jag, det innebär en lång dag vilket gör att jag antagligen kan sova flera timmar innan jag går på min vakt kl 3.00.

Fortsatt fin fart men rullande sjö. Lillgenuan tas ner fram på förmiddagen, kontrolleras, lagas=tapas på ett ställe, hissas igen,, skot och tampar block och schackel kollas också och allt finns vara OK. Kapten säger att om allt fortsätter så här och vi inte råkar ut för någon stiltje så har vi kanske bara 4 dygn kvar!!!!! Dessutom tar han fram ( precis som i Evert Taubes visa )ur sina gömmor en äkta Bruichladdich single Malt Whisky från Islay, Skottland (se resebrev 4 och 5) och bjuder före lunch. Fast Everts kapten bjöd bara var 14:e dag, jag måste tillstå att det varit lite oftare på den här båten. Efter lunch sprider sig lugnet över skeppet (jo, det hetar så enligt lagen om fartyget är minst 12 meter långt och dessutom minst 4 meterbrett). Styman Magnus somnar i sittbrunnen, kapten och redaren mediterar respektive skriver dagbok eller brev på fördäck och styrman på vakt läser bok i styrhytten. Samtliga håller dock i sig i tackel och tåg och tar spjärn mot skott och durk, så där jäkla avslappnad är man bara en 10 sekunder i taget.

10/12

Höga vågor och mycket rock and roll. Livet ombord är mycket planering, kortsiktig planering, nämligen var man skall sätta ned sin fot nästa gång och vart man flyttar sin hand för ett nytt tag och vart man skall sikta med rumpan för att komma dit man tänkt sätta sig och inte på någon spetsig pollare eller dylikt. Vet ni hur man går till sängs när man skall sova i en underkoj och det är kort om utrymme upp till överkojen? Jo, man ställer sig på tå för att sätta sig på kojkanten (den är ganska hög nämligen) så väntar man till en styrbordsrullning, då kryper man ihop sidledes och låter sig rullas in i kojen varpå man blixtsnabbt rätar ut sig så fötterna sticker in bakom den haspade dörren och huvudet kommer bakom sidopanelen vid huvudändan och se där, huvud och fötter hindrar en från att rulla ur kojen igen! Metoden fungerar även omvänt (d v s när man skall ur kojen) men är då något vanskligare. Man kryper ihop, väntar på babordsrullning och så gäller det att ! 221;tima” uträtningen så man hamnar på durken med fötterna och blixtsnabbt sträcker ut armarna och då träffar en vägg eller skåp eller dylikt och inte tomma luften för då hamnar man antagligen hos kamraten i kojen mitt emot! Framåt kvällen minskar vågorna något men även vinden. 5-6 knop, framme på Luciadagen verkar nu mindre troligt.

11/12

God morgon Ulla och massor med kramar, det är vår 31 bröllopsdag, jag hoppas vi får fira vår 32:a tillsammans! Jag går på vakt 06.00-09.00 och den börjar med en squall men relativt lite regn och vind. Smyger mig ner i kajutan för att tjyvstarta frukost med en skål frasiga flingor, minivetabix , svensk hallonsylt och mjölk. Planeringen (den kortsiktiga) fungerar ända till jag just hällt i mjölken. Då hamnar båtd-n i en luftgrop tror jag, Gör en dubbelkrängning med extraknyck, jag trycker till skålen med mjölkpaketet, tappar taget om kylskåpsdörren varpå hela kajutan är fylld med flingor sylt, mjölk, korvar, senapstuber och ketchupflaskor.
Jag är glad att inte något av mina barbarn kunde höra mig då. Hin Håle själv skulle ha satt händerna för öronen. Povel Ramel visste vad han skrev om i sina visor: ”utspilld genever och tummelduns” respektive ”skynda och leta nu skall vi äta”

Som tröst beviljar kapten besättningen den 4:e duschen sen starten. Sen sprider sig lugnet, besättningen spelar bräde och läser. Farten 6-7 knop på e.m. och kanske bara 2 ½ dyn kvar.

12/12

Svag vind på morgonen och bara 5 knop. Vågorna lite mindre men det rullar hela tiden. Frampå dagen lägger vi om seglen och seglar på den andra bogen rullningarna blir något mindre då. Varmt! 300 i styrhytten och säkert mer ute i solen i sittbrunnen. Då ser vi en squall som kommer akterifrån. Så mycket kläder har vi ju inte på oss så väntar vi på regnet. Det kom, men den stora mängden kom 2-3 kabellängder styrbord om oss. Tur att vi inte tvålade in oss först. Nåja lite svalka gav det.

Kapten tror nu att vi kommer fram tidigt på morgonen den 14:e, tyvärr i mörker. 1 ½ dygn kvar.

13/12

Sista dagen till havs. Jag hade hoppats få avsluta det här brevet med ”LAND I SIKTE, YES I DID IT”, nu blev det inte så för land kommer vi inte att sikta förrän det blir mörkt och då blir det ingen tid till brevskrivning. Men jag klarade det hur som helst, seglingen över Atlanten, och så här i efterhand var det faktiskt ” a piece of cake” i morgon bitti i gryningen är vi i hamn.. Vi har nu lugn segling sista biten in mot St Lucia.

”Styrman” Tord



PS. 15/12

Ja så är vi då i St Lucia, men inte blev det någon lugn segling sista natten. Nej rena mardrömmen. Det började med en squall vid 4 tiden på e.m. och sen fortsatte det regna som himlen var öppen till 12 på natten och sen fortsatte kulingen hela natten och mer hällregn så när vi var 50 m från mållinjen försvann all sikt och vi var tvungna att vända och gå ut på öppet vatten igen. Ni får nog läsa mer om det här i kaptens brev.

DS

Styrman