Webmasterbrev nr 1 2001-11-26Position: Kontoret, Adolf Fredriks kyrkogata 5, 3tr
Nu har man följt dem i snart fem månader, sedan start...
Redan efter en vecka fick vi glädjen att ta ett bonus-adjö av dem, när de precis rundat Kap Svea (eller Smygehuk eller nåt...) och lagt sig i Höganäs som blev deras sista anhalt i Sverige på elva månader, eller så.
Då blev man lite avundsjuk på sällskapet, då bestående av Skeppare Anders, Redare Gunilla, Styrman Tord och Styrfru (?) Ulla.
Men när vi sen fick höra hur kul det var att ligga inblåst i Limfjorden så stillades längtan halveffektivt.
Och när stormen bedarrat och den tappra kvartetten gav sig ut för det första riktiga Havet, stillades - för en stund - längtans andra hälft helt och hållet.
3 miljoner liter diesel över en spegelblank Nordsjö... Mer kittlande segling kan man ju tänka sig.
Sen gav de sig in bland de brittiska öarna för att brottas med sjöodjur och skottar som prompt skulle få dem att dricka whiskey... DÅ vart man lite sugen igen...
Men men... Att vara inblåst i närheten av Land's End är väl knappast roligare än att vara det i Danmarks Ända, så nu kändes det fortfarande fullt tillräckligt att ta en liten helgtur i vår östra skärgård.
Skepparen har ju nu i snart sex år pratat så kaxigt om den västra skärgården - "Ja alltså den på andra sidan pölen..." - och bjudit alla som utsatt sig för att komma inom hörhåll på historier om vad han gjort i sin västra skärgård... "Ja med kompisen för några år sen..."
Men det är ju ingenting jämfört med vad han skulle komma att göra i framtiden... nutiden... Med sin egen båt (och sin egen fru).
Han har liksom inte riktigt varit sig själv... Eller är det det han blivit...?
För att inte tala om frun! Hon, som helst suttit framför TV'n och stickat mellan passen på Friskis & Svettis, ska nu stänga in sig på en båt i ett år. Med snören betydligt grövre än det forna garnet...
Men jag törs gissa att joggingskorna kommit med...
Anyway, just denna webmasters plan var ju från början mycket löst att åka med på trippen över Pölen. Sen så blev det visst som så att han hellre tar hand om sin familj, som börjat växa betänkligt senaste året.
Han är lite avundsjuk på pölkorsarna...
Kanske kanske så avundsjuk att han tar och ser till att få korsa Pölen åt andra hållet, nån gång i vår...
Och då kan han ju få skryta för alla som inte gjort det, och alla som bara korsat den västerut - glassarseglingen - med att ha varit med på den lite hårdare seglingen...
Men - det är ju faktiskt inte skrytpotentialen han är ute efter, webmastern. Om han tänker efter...
Det är nog Äventyret. Semester och komma bort kan man göra på många sätt. Men att få testa - klarar jag av att leva tre veckor på 15 kvadratmeter (eller nåt), med tre-fyra andra, med dygn på sex timmar, med temperatur på 30 grader, med saltvatten och sol...
Så det ska jag testa - en dag!
Men än så länge sitter man här. Efter att ha hört över dyr mobiltelefon och sett i bilder i mail... Och undrar hur det är. Och lever lite genom bilderna och berättelserna...
...och ser fram emot att få möta dem på St Lucia! Om 22 dagar...
Men nu sitter jag alltså kvar på mitt jobb, och det kallar! Så tankarna får fortsätta formuleras i huvudet ett tag, innan de formuleras på webben igen.
Webmaster